Sara Hallström
Five Poems by Sara Hallström
vi kan förlåta mycket bara det
dem säger har någon sorts melodi
i sig Ett blod i botten som får
det att höra ihop, ett längre starkare
band Sätten att be utan att
visa det, inbäddat i munnen
Frågan efter en kropp
som kan passa att växa inom
Fråga genom ljuden som
begravdes före kropparna och
kläderna behöver också vara
tysta och täcka stegen
*
plockar upp olika pinnar, slänger
dem i ån, hittar nya, fortsätter
fråga: är skogen en mörk eller
en ljus röst, var ögonen smutsiga
eller inte, vem liknar vem vid
en äng?
*
gömde sig i hand och ansikte för
att klä skeletten med någon sorts
motstånd, porslin, ett lager
koppar Övningar att få namn
att fastna i plast, sten eller
på muggar Skrik inte när du blir
fångad, låt dem klappa dig över
skinnet En ring av något, ett hål
i guld
*
du var inte bland dem brinnande
Kan inte sökas som en försvunnen
Rörde dig genom som om du inte
visste vad eldar är och vad dem kastar
för sken och märken
*
ren skjorta, smutsig skjorta, blöt
skjorta, blodig En formel bär
framåt Språket som sköljmedel, språken
som strykjärn, orden som försvar
från bröstet En armé eller ett sätt
att döda Bakterier och tid
Människodräkt
*
att låna ett diadem i plast eller
metall, taggigt inuti Du kammar
vårt hår med tanken på plikter
Straff är inte motsatsen till
förlåtelse, det är hämnd: om-
tagningen av ett brott En
utväxt som ser likadan ut
varje gång, tränger undan ny färg
©Sara Hallström