I.E. : en dikt utan slut

by Malte Persson

ā-

Ausruf der Empfindung, oft neugeschaffen.
Ai. ā Ausruf der Besinnung;
gr. α~ Ausruf des Unwillens, Schmerzes, Erstaunens; ά, αά Ausruf der Verwunderung und Klage; dazu ά ζειν ’ächzen’;
lat, ā, āh Ausruf des Schmerzes, des Unwillens;
lit. à, aà Ausruf der Verwunderung, des Tadels oder Spottes, ā Ausruf der verwunderten Frage (lauter Neuschöpfungen);
got. ō Ausruf des Unwillens, der Bewunderung; ahd. ō Ausruf des Schmerzes; mhd ō Ausruf des Schmerzes, der Bewunderung, auch dem Vokativ angehängt.
WP. I 1, WH. I 1, Loewe KZ. 54, 143.

Julius Pokorny, Indogermanisches etymologisches Wörterbuch, Bern/München,1958.

– They drove his wits astray, he said, by visions of hell. He will never capture the Attic note. The note of Swinburne, of all poets, the white death and the ruddy birth. That is his tragedy. He can never be a poet. The joy of creation.
– Eternal punishment, Haines said, nodding curtly. I see. I tackled him this morning on belief. There was something on his mind, I saw. It’s rather interesting because Professor Pokorny of Vienna makes an interesting point out of that.

James Joyce, Ulysses

The abnihilisation of the etym by the grisning of the grosning of the grinder of the grunder of the first lord of Hurtreford expolodotonates through Parsuralia with an ivanmorinthorrorumble fragoromboassity amidwhiches general uttermosts confussion are perceivable moletons skaping with mulicules which coventry plumpkins fairlygosmotherthemselves in the Landaunelegants of Pinkadindy. Similar scenatas are projectilised from Hullulullu, Bawlawayo, empyreal Raum and mordern Atems. They were precisely the twelves of clocks, noon minutes, none seconds. At someseat of Oldanelang’s Konguerrig, by dawnybreak in Aira.

James Joyce, Finnegans Wake

[ab-]

flod, vatten, amnis
på latin, kan det vara en
livgivande (alfabetisk)
början? vet ej vilken flod:
vatten som vatten –
tänker jag i duschen,
godtyckligt och
ohistoriskt obekymrat
om reningsverk och
territorialkonflikter –:
ett stänk, ett stänk av
något

[ad-]

något nog så nära, mot, inpå
rentav. i språkets
korta avbrott (här ett meddelande från
våra sponsorer…) uppträder den:
världen. den går på
och trycker sig emot
och som den
går på och

[ag-]

driver, verkar, flyttar: förändringens
första: en folkvandring av ord och och och o och sådant som:
O-grade suffixed form *og-mo-, furrow, track, metaphorically “incised line.” ogham, from Old Irish Ogma (from Celtic *Ogmios), name of a Celtic god and traditional inventor of the ogham alphabet. (Pokorny a- 4.) See also derivative agro-

[agh-]

en dag. denna dags längd löper
och ännu en dags tunga
obearbetade malm

[agro-]

att plöja upp. åker åkrar och ett åkerliv vars själva syfte
är att den ena dagen
är den andra lik. (och var dag nog av egen plåga och den ena
dagen är den andras lik och allt.) möda
liv en ännu ny rutin: var dag är
av en åkerlapps längd för ett fältens folk
endast i efterhand att betrakta
som utvalt

[aik-]

som härskande. äga-
nde: likt elefantguden Ganesha,
konung över kategorier,
över allt det som kan räknas
indelas begripas

[aim-]

kopieras emuleras imiteras. avbild
ett synaptiskt snapshot: imagi
och det andra budet –
ack, konsten! ah, haha, det är väl ingen konst

[ais-]

din önskan, äskan
klingar ut och faller
som fonem i fåran
frågan efter

[aiw-]

växt- och livskraft, själva
livs- och tidsprincipen. för vilken ev-
ighetens klara n-
ej (som svar med evig återklang
i utopier och eoner) skär

[ak-]

så skarpt som stålets egg i händer
som vinäger
agg ag
spetsen punkten solens skärvas skärpa
tanken ytterst lika skarp
som flinta:
akrobatisk
människans förmåga över land

[akwa]

och vatten (ännu inget ord för hav
men sjöar floder, inlandsfolkets
första simtag i historien) och allt som
skvalpar

[al-1]

bortom land och vatten:
allt det andra, annorlunda
(hjärnans vågor sköljer iland)
alternativet. allt bortom jagets
alien-spår i rågen, eller? eller

[al-2]

åldern. uppväxandet:
adolescensens altitud och

[al-3]

allt, allt

[albho-]

alviskt vitt, o
Oberon –
nu öppnas ljusets
album

[alu-]

i berusning. i magi.
i alun, öl
en flyktlinje:
en plogfåra ur hjärnans
mittbena, ur tidens

[ambhi-]

alla sidor, sätt att sluta sig
och ringa in

[an-]

och lägga an. mot plöjandets
anafori en annan fori. ett
särskilt anlag: detta

[an?-]

att med andning följer ande.
(de som blåser liv i orden
skall aldrig se dem spridas över jorden
och slå rot och ut
som många långlivade långdödliga
anemoner)

[angh-]

men ofta svårt att andas: plågsamt trångt
kan andedräkten sitta – som en
hjärnkorsett –
det också när man ännu
saknar orden, saknar ”ångest”
och ”angina”

[ansu-]

o herregud: o asar! o ahura ormuz! demonologins namn virvlar, flätas till ett spänne
kring en svettig panna,

[ant-]

svettigt änne: längst fram, skallens
vindruta och blickfång, svärdfång.
ett antikens avantgarde (deras
jordiga togor) och dess ände
är varken början
eller slutet

[apo-]

av av av av av av av
av av av av av av av
av av av av av av av
av av av av av av av
av av av av av av av

av av av av av av av
av av av av av av av
av av av av av av av
av av av a va v av av
av av av av av av av

[ar-]

män och deras led i krig:
arméer artister aristokrati:
en terrorbalansens harmoni,
men också råd, ratio, rim, en

[arg-]

rent skinande språkmetall (vita ark! tomma munnar!)
bearbetat som silversmide,
o argyrotoxe,
lätt ankommen silverbibel,
ej att köpa för pengar eller också
att köpa för pengar

[as-]

att glöda
att med elden – snilleblixt så god som någon –
uppfinna askan. i ässjan:
malmen
är formbar som
ord. medan
järnet är varmt, hahaha,
bränner stålar så fingrarna glöder

[at-]

och ännu ett år har gått,
anno nomini,
upp i rök
utan

[āter-]

eld! (den gamla frågan i gränden:
haru eld? men cigg kom senare, som
så jävla mycket annat…) från
vildeld till tameld, vid härden i atriet, en
tvetydig gudagåva som alla
och man vänjer sig hej

[au-]

vid audioanläggningen,
estetik-maskinen,
invid lägerelden: shaman-DJ
spelar så på våra öron
spelar så på den,

[aug-]

växande,
volymen uppvriden,
augur

[aus-]

fram till gryningens frågestund:
vad – frågar jag – är det för ett folk som behöver
så många ord för sken och att skina? för
öster och den klåfingriga Eos
korrektur i eposmarginalen,
utmed åkerns långa mörkers
många många nätter

[awi-]

fågeln avis (tiggande om att bli symbol): hönan, ägget –
men redan med iranska kaviardiminutiver
har man kommit ganska långt från ursprunget,
i släktleds språkleds
släktled

[…]

©MaltePersson